ANOR (99)

Sätila

Sätila ligger i Marks kommun i Västergötland.

Socknen, som är/var den största i Marks kommun, har medeltida ursprung. Namnet, som kommer från kyrkbyn, innehåller sä(r), 'sjö' och täldra, 'gränssten, råmärkessten'. Den bautastensliknande gränsstenen ifråga (Sätila socken har gräns i väster mot Halland, i äldre tid en del av Danmark) enligt August Melanders bok från 1913 stå rest i sluttningen av Sätila sand och nära Lygnern.

Namnet på Sätila skrevs 1313 Saeteldhrum (med latinsk ändelse). 80 år senare skrevs det Saetheldra, 1412 Saetelra, 1419 Saeteldra och 1540–1572 Sättilla. Senare har den i gemen skrivits med dagens stavning.

Boplatser och lösfynd från stenåldern är funna. Bland annat finns en stenåldersboplats vid Björlanda. Från järnåldern finns gravar, stensättningar och resta stenar. En stensättning finns vid Hultet, och dessutom finns tre resta stenar samt milstenar. Dessutom finns odlarrösen i Torrås som i vissa fall kan gömma gravläggningar från äldre tid.

Sätila kyrka

Den ursprungliga kyrkan av sten uppfördes någon gång på medeltiden på en ås med utsikt över Lygnern. I ett dokument från 1419 omnämns en kyrkby i Sätila, så en kyrka bör redan då ha funnits på platsen. Hur stor del av ursprungskyrkan som finns kvar i nuvarande kyrka är okänt. År 1725 förlängdes kyrkan 90 alnar åt öster, vilket är omkring en tredjedel av kyrkobyggnadens totala längd. Dessförinnan, vid en okänd tidpunkt, hade kyrkan förlängts åt väster. En sakristia vid östra kortsidan uppfördes 1820, men revs 1900.

Ett kyrktorn av sten vid västra kortsidan uppfördes 1821. Samma år brandskadades emellertid tornet och delar av kyrkan svårt efter ett blixtnedslag. Ett nytt torn byggdes påföljande år och kyrkan reparerades.

År 1900 genomfördes en ombyggnad efter ritningar av arkitekt Agi Lindegren som omvandlade byggnaden till en korskyrka. Nuvarande sakristia tillkom och korsarmar uppfördes vid långhusets norra och södra sida. Kyrkorummet har en öst-västlig orientering med korsarmar åt norr och söder. Bakom koret är sakristian inrymd och avskiljd från det övriga kyrkorummet av ett skrank.

Innertaket har ett flackt tunnvalv av trä. Dess äldre del, vid västra sidan, har dekorationsmålningar utförda 1731 av kyrkomålaren Johan Lund. De föregicks dock av äldre målningar från 1702, utförda av Anders Falck. Man tror att dessa kan spåras i en ruta ovanför orgeln, där en man avbildas som håller en palmkvist. Lunds målningar har bevarats, så när som

på vissa brädor som försvann 1900 vid utbyggnaden. Motivet i takets mitt föreställer treenigheten. Därintill finns två änglar med basuner och därintill en framställning av Kristi förklaring.

På takets sidor symboliseras de sex skapelsedagarna.

Inventarier

Altaruppsatsen bär årtalet 1684 och har senare utsmyckats med bilder av evangelisterna Markus och Lukas och Kristus med segerfana. Utsmyckningen lär vara gjord 1762 av bildhuggaren Johan Joakim Beckman.

Altarringen är tillverkad efter ritningar av Agi Lindegren och tillkom vid ombyggnaden 1900.

Predikstolen är tillverkad 1696 av bildhuggaren Gustaf Kihlman. Dess femsidiga korgen är dekorerad med träfigurer föreställande Jesus och de fyra evangelisterna.

En sexsidig dopfunt av vit marmor tillkom vid en renovering 1965-1966.

Två mässkrudar, den ena i italiensk sidendamast från omkring 1600 och den andra i röd silkessammet från 1600-talet.

ÖVRIGT