KAROLINENS SJÄLVMORD
Den 2 maj 1721 angav länsman Arvid Ahlgren för rätten, huruledes 8 eller 10 dagar sedan Bengt Arvidsson i Hajom Olofsgården lille gosse
Jöns Joensson kommit uti skogen ovanför bemälta Hajoms by och blivit så förskräckt, att han intet torts gå vidare eller se efter, vem det varit, utan sprungit genast tillbaka och sådant för folket uti byen berättat, varpå kronorättaren Anders Persson tillika med Olof i Gyltegården, Lars i Skattegården och Anders på Hajoms Stom samt tvenne av de där inkvarterade dragoner följt bemälte gosse till skogen och dit han hade sett den hängande kroppen, vilken de efter åskådandet befunnit vara gamle förlovade soldaten Anders Gisslou, som gått för Gyltegårds rote uti Hajom och bott på ett knektetorp straxt vid byen, skolandes han för sex veckors tid intet varit sed, varken av sin hustru eller någon av grannarna, utan berättar dess hustru Marta Joensdotter att då han förberörde tid resten bittida om en morgon gått ut och hon frågat honom, vart han ville taga vägen, skall han svarat att hon skulle det väl innan aftonen få förnimma.
Bemälta Marta Joensdotter framkallades, som beklagande att hennes man soldaten Gisslou skall tagit sig sådant oråd före, berättandes att han skall varit över sina 60 år gammal och ungefär för tre år sedan kommit utur fångenskapen i Danmark, varefter han för sin ålderdom och orkeslöshet skall blivit ifrån soldatetjänsten föravskedad och alltsedan varit hemma hos sin hustru men till svärmande, drickande och svärjande övermåttan begiven, så att allt vad han kunde förskaffa sig och bekomma har han immerfort druckit upp och kunnat sitta på en krog så länge, till dess att han förtärt så mycket han hade om händer, kommit omsider hem, bannats och svurit på sin hustru samt illa låtit, så att hon måst leva med honom uti ett ängsligt och oförnöjt äktenskap.
Samma dagen och för ungefär sex eller sju veckor sedan har han om morgonen, sedan har han om morgonen, sedan han var uppstigen och hade fallit på knä och läsit, tagit på sig en ren skjorta men slarviga käder och lagat sig till reds att gå bort, då hustrun frågat honom, vart han skulle taga vägen, därtill han svarat, det skulle hon väl få spörja innan kvällen. Hon hade stått i dörren och sett efter honom men intet annat kunnat tänka, än att han skulle gå på krogen, som han var van att göra, men då han den och den andra dagen intet igenkommit, har hon gått omkring allestädes i bygden och frågat efter sin man, varom dock ingen någon kunskap haft, varföre hon intet vetat, vad hon därom skulle tänka, utan som han alltid berömt de danske orterna för att där har varit så god spisning samt gott efter öl och brännvin och önskat att han en gång måtte komma dit igen, varest icke alltid vankades så fullt upp för honom, så skall hon tänkt att han till äventyrs torde practiserat sig bort till Dannemark. Eljest berättade hon att han alltid varit vid sitt fulla vett och förstånd, intet melankolisk eller ängslig men mestadels arg och knårrig.
Närvarande sockemän vittnade att det allt är sant som Marta berättat, att soldaten Gisslou alltid varit en drinkare och svärjare samt en elak man mot henne.
Resolution: Alldenstund gamle förlovade soldaten Anders Gisslou, som varit vid sitt fulla vett och förstånd, av arghet och den onde andens ingivelse förgjort sig själv samt sig i en gran upphängt, fördenskull och i förmågo av det 4 cap. Högmålsbalken prövar Tingsrätten skäligt, det bör denne Anders Gisslous döda kropp av bödeln nedertagas och i galgebacken eller någon annan plats i skogen nedergravas, vilket mål icke vidare kommer att underställas Kungl. Hovrättens ytterligare omprövande utan bör bero vid Häradsrättens fällte utslag och dom, så bliver ock den nu straxt till högvälborne herr baron och landshövdingen ödmjukligen överskickad att vinna en promt execution.
[Källa: Livet i Mark på 1700-talet Del 1 av Carl-Martin Bergstrand]