LUNDS DOMKYRKOFÖRSAMLING

ANOR (8)

Lund

Lund är en centralort i Lunds kommun i Skåne.

Lund grundades under andra häften av 900-talet, sannolikt flyttad på kungligt initiativ från ett tidigare läge i Uppåkra fyra kilometer söderut, där arkeologiska utgrävningar har påvisat en bosättning från järnåldern som blivit nedbränd i slutet av 900-talet. De arkeologiska fynden ger anledning att tro att staden vid Uppåkra varit centralort för det bördiga sydväst-Skåne från 400-talet och framåt. Stadens nya läge var strategiskt fördelaktigt. Lund ligger på Romeleåsens sydväst-sluttning, vid vars fot mossar och sankmark utmed Höje å gav extra skydd. Liksom Uppåkra ligger Lund utmed den nord-sydliga landsväg som omges av det land Uppåkra var centralort för. Grundandet av Lund betraktas som ett led i skapandet av ett enat danskt kungadöme.

Kyrka och kristen gravplats dateras till slutet av 900-talet, samtidigt med stadens förmodade grundande. Fram till 1066 hade Lund förbindelser med ärkebiskopssätet i Canterbury. Lund blev biskopssäte 1060, när Danmark organiserades i ett tiotal stift, från 1066 underställt ärkebiskopen i Hamburg-Bremen med gränser motsvarande dagens Lunda-stift plus Bornholm, och 1103 ärkebiskopssäte för Norden. Lund blev metropolitsätet för Norden. År 1085 grundlades Katedralskolan och den är därmed Nordens äldsta skola. Under 1100-talets första hälft byggdes Lunds domkyrka, Allhelgonaklostret och flera mindre kyrkor. Lund var Danmarks viktigaste stad och hade 3000-4000 invånare. I början av 1300-talet tappade dock Lund i betydelse till Malmö, som anlagts som ärkebiskopens befästa färjeläge för resor över Öresund, och som hanseatisk hamnstad var i stark tillväxt. Dock behöll Lund positionen som kyrkligt, kulturellt och bildande centrum. År 1425 inrättades Studium Generale i Lund I Fråbrödraklostret i Lund, Danmarks och Nordens första universitet.

Vid reformationen i Danmark 1536 försvagades Lunds ställning, efter det att sedan de kyrkliga egendomarna sekulariserats. I samband med Freden i Roskilde 1658 blev Lunds stift en svensk besittning, och 1666 anlades Lunds universitet för att understödja försvenskningen. Inkorporeringen i Sverige vid frihetstidens början, år 1721, ledde inte till någon märkbar förändring för Lund som förblev en perifer och för Sverige obetydlig småstad. Under och i början av 1700-talet drabbades Sverige av krig och svårigheter. Ömsom svenska och danska trupper förlades i staden, 1703 och 1711 härjade bränder och 1712-1713 böldpest. Det var en hårt prövad stad. Mellan den 6 september 1716 och 11 juni 1718 residerade Karl XII i professor Hegardts hus vid Södergatan, vilket gjorde att Lund under några år blev Sveriges de facto huvudstad.

Ännu vid 1800-talets början var staden en "akademisk bondby" (enligt Esais Tegnér) med endast cirka 3000 invånare. Under 1800- och 1900-talen ägde en demografisk och ekonomisk tillväxt rum. Vid sekelskiftet 1900 uppgick befolkningen till 17000, 1990 bodde i tätorten 65400 personer.

Av stor betydelse för Lund blev öppnandet av Södra stambanan 1856, och vid seklets mitt började staden industrialiseras, till stor del på basis av lokala råvaror (läderindustri, tegelbruk, mejerier) och närheten till universitetet (tryckerier). Också textil- och verkstadsindustri fanns. Avgörande för Lunds expansion under 1900-talet har dels varit universitets- och sjukvårdsinrättningarnas tillväxt, dels tillkomsten av högteknologiska industrier som Tetra Pak och Gambro, ofta med anknytning till universitetet.

Lunds domkyrka

Domkyrkan byggdes, till en början av helsingborgssandsten och senare och till större delen av höörsandsten, i romansk stil av stenhuggare från Rhenoch Italien. Lunds domkyrka anses vara Nordens främsta efterföljare till kejsardomen i Speyer.

Det är oklart när domkyrkobygget påbörjades. I kung Knut den heliges gåvobrev, daterat till 21 maj 1085, talas om en domkyrka byggd under 1080-talet. Mycket tyder dock på att detta rör sig om en tidigare kyrka, och att den nuvarande domkyrkan började byggas under tidigt 1100-tal, efter det att Lund blivit ärkebiskopssäte för Norden.

Kryptans högaltare invigdes 1123. Den 1 september 1145 invigdes domkyrkans högaltare och hela kyrkan, helgad åt Sankt Laurentius, kunde tas i bruk.

År 1234 härjade en mycket omfattande brand kyrkan. När kyrkan byggdes upp igen tillkom en ny lektoriemur, nya valv och ny fasad i väst. Under samma århundrade införskaffas två bronsstoder som idag finns i mittskeppet.

Viktigare inventarier som tillkom under det kommande 1300-talet är officiantsstolen, korstolarna och altarskåpet (1398). Det astronomiska uret kom till ungefär år 1380.

Mellan åren 1510 och 1527 restaurerades kyrkan av Adam Van Düren. Tillbyggnader som märks från denna tid är bland annat den norra korsflygeln, strävpelare med spännbågar, påbyggnad av tornen och ett brunnskar i kryptan.

År 1592 uppfördes predikstolen.

Lunds universitet invigdes den 28 januari 1668 i domkyrkan. Kyrkan utgjorde universitetets huvudsakliga undervisnings- och sammanträdeslokal fram till dess att lärosätet i slutet av 1600-talet erhöll Kungshuset som sin första egna byggnad.

Åren 1759–1778 utfördes stora restaureringsarbeten på domkyrkan. Omfattande yttre fasadpartier fick ny sandstensbeklädnad.

Merparten av byggnadsstenen till Lunds domkyrka är höörsandsten. I början av byggnadsarbetet användes dock helsingborgssandsten. Höörsandsten är en typ av sandstensbildning, som hör till äldre jura och som förekommer i Skåne. Den vilar direkt på urberggrunden och den är bildad av vittringsprodukten kvarts, med ett delvis kaoliniskt bindemedel. Höörsandstenen innehåller växtfossil, vilket redan i början av 1800-talet väckte uppmärksamhet och blev vetenskapligt behandlat. I höörsandsten har man även funnit djurfossil, främst musslor, bland annat av släktet Cardinia, som har anknytning till faunan i motsvarande bildningar i nordvästra Skåne.

Inventarier

SANKT PETERS

KLOSTER

ANOR (9)