Hyssna ligger i norra delen av Marks härad och Marks kommun. Socknens sammanlagda areal är 8127 ha. Landskapet är till stora delar starkt kuperat och har många värdefulla kulturmiljöer och en mångskiftande natur med bl. a. bokskog och andra lövträd i den södra delen av socknen samt i övrigt mest barrskog. Här i skogarna finns många mindre gårdar och torp, ofta med en rik vildflora.

ANOR (164 st)

Hyssna gamla kyrka

Hyssna gamla kyrka är en av Göteborgs stifts äldsta kyrkor och är i sina äldsta delar från 1100-talet. Den ligger i en vacker natur- och kulturmiljö på tre sidor omfluten av ån Surtan. Kyrkan är av sten och har i stort sett bevarats i det skick den hade

när den övergavs 1907. Den används för gudstjänster vid särskilda tillfällen som vigslar och dop och skolavslutningar o.dyl. Sommartid hålles aftonböner i kyrkan varje vecka.

En stenkyrka byggs på 1100-talet

Enligt gammal tradition skall den första kyrkan i Hyssna legat väster om ån Surtan. Den var byggd av trä, men brann ner och ersattes av den nuvarande kyrkan som uppfördes av sten och var då 24 alnar lång och 12 alnar bred. Här fanns ett bra vadställe över Surtan (Sandvad) Den gamla byn, Hyssna - låg också på denna plats. I närheten ligger också Torshall, en gammal offerplats och Tors källa.

Den vitputsade kyrkan är en enskeppig salskyrka med ingång och torn i väster.

I öster avslutas långhuset med ett halvrunt korparti och en rektangulär sakristia med rundade hörn. En stigport tjänstgör som norrport i kyrkogårdens kallmur.

Den äldsta delen av kyrkan härstammar från 1100-talet och sträcker sig från vapenhuset till koret. Murarna är en skalmurskonstruktion i natursten. Innertakets tunnvalv härstammar förmodligen ifrån 1600-talet. Det målades 1696 av Andreas Falk och skildrar scener ur Jesu liv.

Kyrkan utökas

Under 1700-talet fick kyrkan sitt nuvarande utseende då en rad förändringar genomfördes. Detta gör att både kyrkans exteriör och interiör stilmässigt

kan rubriceras som barock. 1702 byggdes ett vapenhus i sten i stället för det tidigare i trä.

En ny predikstol tillverkades 1706 och ett nytt altare med altaruppsats 1710.

Båda är skurna i barock av bildhuggare Mäster Gustaf Kihlman, Borås.

(De flyttades till den nya kyrkan 1907 och kan nu beskådas där. Nu tjänstgör ett triumfkrucifix från 1100 eller 1200-talet som altarprydnad och den predikstol

som återfinns i gamla kyrkan tillkom som en provisorisk lösning med material

från en övergiven sidoläktare.)

Bänkinredningen gjordes om 1717. Förutom att de var uppdelade på kvinnor och män, var de också indelade så att det förnämsta folket hade sina platser längst fram och de fattiga, torparna och backstugusittarna längst bak. Den första bänken på manssidan var "ämbetsmannastolen". Här hade socknens hantverkare sina platser. Herrestolen hade sin plats i koret närmast ingången. Intill denna var klockarestolen. Den långa bänken på kvinnosidan var brud och fadderstolen - som senare kallades "frustolen." Den sista långa stolen var knektabänken. Den näst sista under den nuvarande läktaren var avsedd för ämbetsmännens kvinnor.

1728 avrundades långhuset med ett kor av tegel i öster. Koret fick två fönster i rundningen, ett på var sida. De ursprungliga fönstren, två små på varje långvägg, förstorades också under 1700-talet.

Vid tillbyggnaden 1728 kompletterade Sven Vernberg, Göteborg , takmålningarna i koret. Valvet är prytt av scener ur Kristi liv och andra bibliska ämnen - löpande som en fris omkring mittfältets molnhimmel med flygande änglar.

Vid denna utbyggnad tillkom också sidoläktare - först på södra sidan och sedan också på norra sidan. Läktarbrösten var prydda med målningar av Mäster Andreas Falk föreställande Jungfru Maria och apostlarna.

Dessa målningar flyttades sedan till den nuvarande läktaren som byggdes 1773. Sidoläktarna var avsedda för pigor och drängar. Det berättas att pigorna inte ville använda de nya läktarna "utan fortsatte intränga i stolarna nere i kyrkan.

" För detta blev de hotade att betala 8 öre i böter.

Vid denna byggnation tillkom en för kyrkorum mycket ovanlig spelmansläktare placerad bakom altaret. Där brukade fiolspelarna spela vid bröllop.

Korgolvet från 1728 består av ekplank.

Ombyggnaden 1728 dokumenterades genom en inskription på en sten som står sydost om kyrkan.

Stenen har en inskription på latin som i översättning lyder:

"Guds Hosiannas borg i Hyssna förlängdes i öster till nära 40 alnar efter Kristi börd 1728 och blev invigd av den yngre magister H. Setheliuis i den äldres ställe"

Väster om kyrkan stod under 1700-talet ett klocktorn i ek. 1772 ersattes detta

av ett stentorn. Det befintliga vapenhuset byggdes in i konstruktionen.

Tornets takbeläggning består av fortfarande av spån.

1777 valde församlingen att byta ut långhusets takspån mot ett tegeltak. Enkupigt lertegel täcker än i dag långhusets sadeltak och korets och sakristians valmade sadeltak. Sakristian tillbyggdes 1789 direkt öster om koret.

Dess källare tillkom först 1794.

En ny kyrka byggs i Hyssna

I slutet av 1800-talet tillkännagav "Hyssna sockenmän" att deras kyrka var för

liten i avseende till folkmängdens årliga ökning. Efter många års överläggningar

blev det 1895 beslut i frågan och den 17 oktober 1907 var den nya kyrkan klar för invigning av biskop E. Rohde.

Vad skulle hända med den gamla kyrkan? Efter 1907 fick den förfalla. Taket började gå sönder och kajorna började bygga bon - både i tornet och i kyrkan.

Vid en kyrkstämma föreslogs att taket skulle rivas och murarna behållas som en ruin. Vitterhets- Historie- och Antikvitets- Akademin tillkännagav emellertid att den avstyrkte en sådan ansökan. Trots detta försökte församlingen ännu en gång göra en framställan om rivning - denna gång framhölls att man tänkte använda virket till en ny skola. Man pekade också på att man tyckte att det inte fanns något av värde

i kyrkan sedan en amanuens från Stockholm hämtat dopfunten.

Under åren 1922-23 kom äntligen en restaurering till stånd. Kostnaden uppgick till 6902:- vilket inflöt som gåvor. Sedan 1923 har en större exteriör restaurering (1975) genomförts och kyrkan har underhållits regelbundet.

Kyrkans inventarier:

Triumfkrucifixet
Krucifixet blev när den gamla altaruppsatsen flyttats till nya kyrkan placerat ovanför altaret och är troligen samtida med den sittande madonnan, som daterats till sent 1100-tal eller 1200. Avbilden är en övergångsform mellan två Kristusbilder, konungen på korset, och den lidande Kristus på korset. Han har korslagda ben, en krona på huvudet och höftskynke. I februari 1936 konserverades krucifixet och ett nytt kors av ek tillfogades och avbilden kompletterades med en vänsterarm som tidigare saknats.

Madonnaskulpturen, norr om altaret
Skulpturen är placerad i koret mot östra väggen norr om altaret. Den vilar på en sockel som inte är ursprunglig. Vissa bedömer den vare en "typisk 1200-talsfigur," medan andra daterar den till 1100-talet. Madonnan är sittande. Den heliga Maria är avbildad som himladrottningen med krona på hjässan. I höger hand, som vilar på höger knä, håller hon en blomma med fyra kronblad. Med den vänstra armen håller hon om Jesus som sitter på hennes vänstra knä. Jesus är avbildad som en person med vuxna proportioner om än i barnstorlek. Han tittar rakt fram och har en rikt veckad dräkt och bär krona på huvudet. Madonnan är milt leende och har blicken riktad från barnet. Hennes dräkt är rikt veckad. Madonnan har från början varit målad.

Madonnaskulpturen och Kristusskulpturen på norra väggen i långhuset
På långhusets norrvägg hänger två pendangfigurer, en madonna- och en Kristusbild. Madonnabilden i stående ställning. Madonnan har på höger arm Jesusbarnet som avbildas som en liten baby med lockigt hår. I vänster hand håller madonnan en druvklase som barnet leker med. Skulpturen har, i likhet med den äldre madonnan i koret, krona men blicken är här riktad mot barnet.
Den stående Kristusfiguren är 130 centimeter hög. Han har törnekrona och håller om korset vars tvärslå saknas. Båda figurerna har en mycket väl bevarade och är troligen samtida, 14-1500-tal.

Barockfiguren på predikstolen
På predikstolen finns en maskäten knubbig figur. Tidigare har den haft en dopfunt mellan sina knän i vilken en liten människa fanns med händerna upplyfta i bön.

Dopfunten
Dopfunten från 1300-talet återfick sin plats i kyrkan år 1993.. Tillsammans med en skulptur av ärkeängeln Mikael och ett processionskrucifix blev den förd till Statens Historiska Museum omkring 1870.
Dopfunten är gjord i två block. Foten är av silurisk gotländsk sandsten och cuppan av sandsten från Västergötland. Den är indelad i tio fält, som omväxlande har dekorerats med liljeornament och människofigurer.

Kyrkklockorna
Församlingen har tre klockor från medeltiden: Karin och Siri som har hängt i de olika klocktornen och en primklocka - Kersti, som har sin plats bredvid altaret.
Karin och Siri flyttades till nya kyrkan när den byggdes 1907. År 1947 skulle en mekanisk ringanordning installeras i nya kyrkan och det visade sig då att Siri var för liten för att passa in i systemet och flyttades därför tillbaka till den gamla kyrkan. Enligt en sägen är klockorna gjutna i de s.k. "Klåckehålera" på Holmen (i dag ligger nya Hyssnaskolan där) eftersom det var lättare att forsla malm i små partier än en färdig klocka.

Orgeln
Vid en kyrkstämma 1871 beslutades att en orgel skulle inköpas till kyrkan. Efter en insamling som inbringade 595:98 inköptes orgeln. Den tillverkades av orgelbyggaren och organisten Hans Josefsson i Hajom. När kyrkan används för gudstjänst måste fortfarande en orgeltrampare tjänstgöra för att piporna skall ljuda.

Votivskeppet
I koret hänger ett vackert skuret votivskepp, vilket enligt gamla uppgifter är en gåva till kyrkan från en sjöman från Ängamot.

Kyrkstöten
Den gamla kyrkstöten finns bevarad. Den var en lång stav som slogs i golvet några gånger för att påkalla uppmärksamhet före predikan och för att väcka en sovande.

Skampallen
Den gamla skampallen, som nu står i koret, hade sin plats i bårhuset men togs in i kyrkan när någon var dömd till kyrkostraff. Det sägs att den siste som satt på pallen hade slagit sin far i onyktert tillstånd.

Kyrktuppen
År 1738 inköptes kyrktuppen - en symbol för vaksamhet - gjord av koppar. Tuppen blåste ner under den svåra stormen 1902, men sattes upp efter ett besök på Göteborgsutställningen 1923 och renoverades 1975.

Oblatjärnet
Ett mera ovanligt inventarium, som alltjämt är bevarat, är oblatjärnet. Det var kyrkvärdsfruarnas uppgift att sköta oblatbakningen till nattvardsgångarna.

Rökelsekaret
Ett gammalt rökelsekar från medeltiden är också bevarat och har nu sin plats i koret.